Limi

En annan sak som skiljer länderna här nere från det man är van vid från norröver är möteskulturen.

Man planerar där ett affärsmöte, skriver en agenda, som distribueras till mötesdeltagarna i god tid, för att alla ska kunna förbereda sig osv. Därefter håller man sitt möte, fattar beslut, och allt är frid och fröjd. Givetvis har någon tagit noteringar, som  alla så småningom får ta del av.

Men icke. - Inte här. Agendan har ingen läst, dom som är kallade till mötet är upptagna med annat. När man väl samlat ihop folket utbryter vilda diskussioner på skilda språk. Inget av detta har dock med dagordningen att göra. När man försöker ta tag i det hela, ryter till för att få tyst på tjattret börjar man diskutera första punkten. Inom 60 sekunder pratar alla i munnen på varandra igen, om inte någon är upptagen i telefon, då pratar han eller hon obehindrat på i sin lur. Någon visar bilder på sin nya motorcykel, nån sitter fösjunken i egna tankar och ritar gubbar på ett papper. Därefter försvinner någon iväg för att hämta en ritning eller liknande (Oombedd givetvis...) . När vederbörande är tillbaka med sitt dokument, har såklart en eller annan av dom övriga försvunnit spårlöst. När man skriker till igen, så tystnar dom för en sekund, tittar på en som om man va från en annan planet. Sen fortsätter det hela igen. Alla diskuterar olika punkter samtidigt, i munnen på varandra. Mötesspråket som är engelska eller skulle ha varit,  det bryr man sig heller inte så mycket om. Efter sex timmars möte, tror man sig ha enats om något, fast man vet inte säkert...

Ett sånt här möte hade varit avklarat på 45 minuter i Tyskland. Med klara och tydliga beslut.

Men det är faktiskt lite det som är tjusningen med att jobba på dessa breddgrader. Fast jag tror aldrig att jag kommer att vänja mig helt...  :-)

Dagens inlägg var föranlett av ett par möten jag hade i förgår och igår, i Slovenien, respektive Kroatien. Men det är mer eller mindre likadant jämt...

Annars? Hilda har fått en ny laptop, och har dyrt och heligt lovat att börja skriva lite inlägg i sin något dammiga blogg.

Alla barn; vad säger ni om Ischgl redan vecka två??? Hilda har lite svårt att ta ledigt från skolan, och sportlovet är redan bortlovat till Camilla. Ett förslag var att åka samtidigt, men jag tror inte det blir jättebra. Eller??
Läste en artikel på Aftonbladet, om en älde dam som försvann i den automatiska bagagehanteringens labyrinter på Arlanda, efter att ha satt sig på bagagebandet vid incheckningen. Damen bakom disken tryckte på knappen, o vips så var mormor försvunnen. Hon kom dock tillrätta så småningom efter att tranportsystemet spottat ut henne eftersom hon inte hade nån streckkod.Men innan dess hade hon tydligen åkt kors o tvärs på kilometerlånga band Detta med bara lite smärre blessyrer, hon hann visst t.o.m med sitt plan i slutändan :-) Sikket det kan bli :-))))