Limi

Pust. Nu har vi dumpat vår amerikan på stationen igen. Åker tillbaka till Wien för att våldgästa nån annan vän där. Denna vän lämnade visst bara en nyckel. Fick hastigt för sig att han måste på semester... Undrar just varför... :-)
Våran Haskel var annars väldans trevlig och mycket allmänbildad o lite lagom halvdjup. Väldigt högljudd o med jätte ego som sig bör när man är från "over there" ... Vår diagnos över hans mentala tillstånd är inte helt klar, men lite tokig är han nog. Roltokig. Vi hade massa inressanta diskussioner om ditt och datt och om livet i allmänhet. Han ville  gärna stannat längre, men vi låtsades inte förstå antydningarna som haglade mest hela tiden. Han trivdes alldeles ypperligt här.
Men nu är han utstädad. Fartränderna i toan, dom gula stänken på golvet  är noga bortskrubbade. (Tur att vi har gästbadrum...) Tror inte att det är nåt drömyrke att vara hotellstädare...
Han lovade att snart vara tillbaka med sin ukrainska flickvän. Vi nickade lite lamt och försökte le  tappert. Ibland önskar man att man va lite ärligare mot folk. Men man har ju god uppfostran. Får skylla på den i det här fallet
Dom enda gäster man vill ska stanna längre o ofta är familjen, Det är inte så snaskigt att städa efter dom heller...
Så hör ni det allihopa;  kom hit o hälsa på, o stanna länge :-)

En sida ur Marleens nymålade målarbok :-)