Limi

Sådärja. Hemma igen efter tio långa dagar i Båstad och Jönköping. I Jönköping va även nätterna långa. Många kunder att underhålla. Dom gillar att slå sig lite lösa när dom kommer hemifrån :-)
Mässan i sig var under strecket bra i vanlig ordning. Lagom många bra leads att jobba med dom kommande månaderna. Avslutade det hela med en oväntad order i flermiljonklassen. Nice :-)
I nattas åkte jag båt. Trelleborg-Rostock. Sen lite bilåkning som var lagom avkopplande och händelselös. Ända till jag passerade gränsen från Slovakien till Ungern. Rätt vad det va hoppade det ut en gubbe som såg ut som en Albansk hallik. Hela kittet. Han såg helskum ut, men jag stannade, väluppfostrad som jag är. Låste dock dörrarna först. Hissade ner höger sidoruta 10 centimeter o frågade vad som va på gång. Han hivade in ett väldigt påkostat visitkort. Hette Muhammed nånting, och var lyxbilsförsäljare i Tyskland. Han hade dock slut på bensin, och hans kreditkort hade slutat fungera. Hur man nu kan konstatera detta mitt på en öde väg...??? Han påstod ha sig två barn i bilen som va hungriga oxo. Dom hade  redan börjat knapra på läderklädseln (red anm). Jag sa vänligt men bestämt att jag inte körde runt med reservdunk, o kunde inte hjälpa till. Då blev han lite hätsk. Drog av sig en mega klackring i mässing eller guld (svårt att avgöra utan att först bita i den), som han antingen ville sälja eller kasta på mig. Vet inte vilket, för jag drog iväg. Han gjorde sitt bästa att hålla kvar bilen, men 2800 kg BMW stoppar man inte så lätt...!! Sen skrek han att jag måste ge tillbaks hans visitkort, som jag fortfarande hade i nypan. Men jag stack som sagt, han sprang efter några meter och viftade med armarna gormades om sitt visitkort.
Kajsa hörde det hela, för vi pratade just i telefon :-))
Två mil senare på motorvägen, står det ännu en tyskregad BMW med fyra svartmuskiga individer. När jag kör förbi hänger föraren o passageraren i bak ut genom sina respektive rutor, och viftar och skriker. Gör tecken till mig att stanna. Min överlevnadsinstinkt sa mig att dra på, så det gjorde jag, med maffiagänget i hälarna. Gjorde några lyckade manövrar runt lite långsamma lastbilar och kunde sen se dom försvinna i backspegeln.
Undrar vad det var för några? kanske dom va bilkapare, sånna har man ju läst om.
Ska googla killen o se vad jag kan finna ut. Fast kortet va såklart fejk, fint som det var. Hans email adress slutade med @bmw.de - låt mg skratta.
Men som sagt, sånna här historier piggar upp tillvaron :-)
Ikväll blir det stooort köttstycke på Pommis. Ska försöka komma i närheten av Lindas... :-)) 

Såhär fina va vi på mässan, jag o Kenneth... :-)
PS vårt "we can do" myntade vi ett år innan Obama ens va påtänkt. Synd att vi inte tog copy right på det...DS