Limi

Det påstås att ingen ungrare ännu dött av någon stressrelaterad sjukdom. Jag är benägen att tro på detta. Visserligen har jag en bekant som nyligen fått en hjärtattack, fast han är förstås tysk... :-)
Det hela börjar på dagis. Lilla m är ine på andra året nu, och jag har ännu inte sett några ungar med ABC syndrom, DEF syndrom, eller GHI syndrom, som de flesta "västerländska" barn tycks lida av. Inget hyper, ingen aggrisivitet. Helt enkel trevliga o goa ungar hela bunten.
Hoppar dom i sofforna på restauranger? Springer skrikande runt bland borden utan att föräldrarna bryr sig? - Inte ens det!
Undomsgäng som drar fram i city som gräshoppssvärmar? Oprovoserat gatuvåld? Näe, inget man ser eller hör nåt av.
Uteliggare o alkisar? Finns det en hel del av, men dom är oftast väldigt trevliga och sociala.

Det finns såklart många stora internationella stora bolag här i Budapest. Looong hours expected. Men dom sitter där själva på kontoret efter fyra, - amerikanerna, engelsmännen, tyskarna. För då har dom lokalanställda gått hem till sina familjer, om dom inte först gått omvägen via nån trendig bar för lite after work... Karriär kan man väl göra utan att jobba 24/7...

Baksidan av all denna avspändhet, är att det ofta går vääääldigt långsamt i postkön, eller snabbköpskassan, eller när bilen framför stannar för att prata med nån bekant som spatserar förbi på trottoaren. Ja det är ju oftast inte bilen som pratar, utan  föraren, men det va ju underförstått...
Tutar dom som står bakom?? Gissa två gånger... :-)

Trots detta stressfria samhälle, så är medelåldern lägre här än genomsnittseuropa, men det beror främst på lungcancer, och trafikdöda.
Fast det är en helt annan historia... :-))

Igår kom jag tillbaks från Slovenien, ute o joggade i Ptuj i torsdags kväll där jag bevittnade en smärre trafikolycka.
Hade just avslutat rundan utanför hotellet, när en tjej stannade sin bil för att släppa över nån på zebrastrecken. Två yngre, med betoning på yngre killar kom i full fart på en vespa eller nåt, o kraschade obromsat  in i bakändan på den stillastående bilen. Han som körde fick snabbt upp hojen, och puttrade iväg så fort som den det gick med det rätt demolerade fordonet. Den andra sprang haltande iväg åt motsatt håll.
Så där stod hon, tjejen med bilen o fattade knappt vad som hänt. Jag hade registrerat numret på vespan. Och stod där och funderade på vad jag skulle göra med den infon. Normalt sett tycker jag att "sköt dig själv och skit i andra" filosofin är rätt bra. Men efter lite mera funderande gav jag numret till tjejen.
Hoppas inte killarna blir av med lämplighetsintyget eller nåt sånt... Ett rejält omgång av en slovensk polis kanske vore bättre. Gör bara ont några dar, och livet kan gå vidare.

det kan gå rätt stressfritt tillväga även i Kroatien...